Ja, rubriken har helt rätt! Var rädd om dina vänner, om du vill ha dem kvar. Det stämmer helt. Jag har begått misstag som fått mig att tappa kontakten med min förra "bästis". Hon svek mig, hon sa att hon skulle vara med mig på rasterna, med hon kom aldrig. Jag satt och väntade i evighet på att hon skulle komma. Och vad fick jag se? Jo, hon var med andra och hadde så kul att hon glömde mig. Fattade hon inte? Jag blev ju skitledsen! Men snälla! Snälla, straffa henne inte! Hon vet inte vad hon har gjort. Hon lämnade mig helt ensam.... Sedan tog rasten slut, och jag satt kvar. Efter det känner jag bara: Jag kan väl bli överkörd? vad har jag att skydda? Alla skiter i mig och skulle inte bry sig om jag dog... Utom en. Faith. Faith, min älskade häst, min bästa vän och min enda. Men vänta... Nu har jag ju en familj och en släkt som älskar mig, jag har kompisar och en pojkvän. Ingen som bryr sig om mig? Skit snack! Livet är rätt bra ändå.

Se bilden på min fina älsklinghäst:

                                                  
                          Puss och Kram från Milla